Ordet och det röda

"Eftersom Anna varit i familjen i nästan femtio år så visste hon även ganska mycket om Christines far. Det var Anna som berättat vad som verkligen hänt. Christines mor talade aldrig om fadern, hans namn nämndes mycket sällan, modern kallade honom «far», hon använde aldrig hans namn.Hur såg han ut, hur lät hans röst?"Christine och hennes mor har ett ömtåligt förhållande. Varje morgon dricker de te i moderns inglasade tornrum, och Christine undersöker mönstren som bildas i de gamla glasen. Av rädsla för att få en föreläsning om jugendstilen frågar hon sällan modern någonting om huset som de båda bor i. Av rädsla för att få en föreläsning om bildning och propert uppförande frågar hon sällan om sin far, eller de äldre kavaljerer som ibland besöker modern. Det är tydligt för Christine att om hon vill ha svar så måste hon hitta dem själv, och varje dag finner hon nya ledtrådar undangömda i den stora villan och markerna runt omkring."Ordet och det röda" ingår i novellsamlingen «Fågelsommar: Berättelser om kärlek och flykt.»-