Den fulländade toffelhjälten

Den gröna polotröjan var sedan länge ett minne blott. Den skrikiga gröna nyansen var gräsligt ful och dessutom hade den börjat gå upp i sömmarna. Polotröjans öde beseglades i en svinhet kakelugn. Med oro i stämman undrar han var hans svarta byxor håller hus. Färgen kan ju omöjligt vara provocerande och, en gång i tiden, föll hon för honom iklädd nämnda byxor. Men det var då, när utsvängda byxben fortfarande var en grej. Nu är de skickade till tredje världen. När han hör frun säga: «Du kan inte gå omkring i dom där gamla trasiga tofflorna längre» så stakar sig gråten i halsen. Han vågar inte ens föreställa sig vilket fruktansvärt öde hans älsklingstofflor är på väg att möta…-