Pinan

Visst har Sven O – «Osse» – och hans mor en hel del gemensamt. I hennes friska stunder har de spelat musik tillsammans. Musiken betyder mycket för honom. Men han oroar sig också för att hennes sjukdom ska vara en annan sak som gått i arv. Hennes nervklenhet och dåliga hjärta. Kanske är deras främsta likhet det konstanta tänkandet – förmågan att förlora sig i minnen. Det som för henne blir än mer påtagligt i ensamma och svaga ögonblick. «Pinan» är en träffsäker skildring av människans inre tankar, oro och skuld. Om en sons vilja att följa sitt hjärta och slå sig loss, och en förälders rädsla att sonen ska växa upp och försvinna. -